Låt oss lämna utvärderingen av sexköpslagen som sådan därhän, även om frågan huruvida en lag ger önskvärt resultat eller inte är nog så angelägen, och fokusera på huvudfrågan: Varför är det så viktigt att folk ska få köpa sex? Eller snarare, varför är det så viktigt att folk ska få sälja sex? (Som lagen ser ut idag är det visserligen inte olagligt att sälja sex men det ena förutsätter onekligen det andra.) Det verkar som att målet är ett samhälle där det inte finns några lagar mot sexköp, men där alla former av sexköp sker på frivillig basis. Jag får inte riktigt det att gå ihop, men låt oss ponera att det blev så. Låt oss säga att det första steget mot att bekämpa trafficking och andra former av tvingande prostitution (här räknar jag in människor som säljer sina kroppar för att finansiera missbruk, minderåriga som säljer sex etc.) är att slopa alla former av förbud mot sexköp. På något magiskt sätt uppstår då ett samhälle där allt säljande och köp av sex bygger på samtycke och frivillighet. Jag förstår fortfarande inte poängen. Varför kan vi inte bara ligga med varandra? Finns det någon övervägande samhällsnytta med att det sker en ekonomisk transaktion? Vad är syftet? Allas möjlighet att göra profit? Ökade skatteintäkter? Upprätthållandet av principen att allt ska kunna säljas och därmed köpas?

Jag har inte hittat någon statistisk uppskattning av hur många människor det är som skulle vilja sälja sex, något som skulle vara intressant att veta. Rör den här debatten en handfull människor vars fria vilja inskränks, och är det i så fall för denna handfull människor vi ska tillåta prostitution eller förhåller det sig så att det finns massa människor där ute som längtar efter att få sälja sina kroppar men hindras av vår moraliserande lagstiftning? En av läsarna på Liberati försökte sig på en feministisk vinklig av frågan och undrade varför den självklara rätten att säga nej inte motsvaras av en lika självklar rätt att säga ja. Självklart har du rätt att säga ja! Du får säga ja hur mycket du vill MEN VARFÖR SKA DU TA BETALT FÖR DET?!?!

Ett urval av andra åsikter om sexköpslagen:

Är jag prostituerad?

Pinsamt att ett liberalt kvinnoförbund försvarar sexköpslagen

Svenska sexköpslagen räddade mitt liv

Federly ang. sexköpslagen

Nej, att köpa sex är inte som att handla på ICA

Mymlan passar på att twinglyhora lite

(Det är strängeligen förbjudet att lägga en kommentar i stil med ”Amen, om man är för ful/fet/missbildad/handikappad för att få ligga. Vad ska man göra då? Sex är faktiskt en mänsklig rättighet!!!” Nej, det är det inte. Grunka och håll käften som resten av oss.)

Maria Hasselgren är pressansvarig vid katolska kyrkan i Stockholm. Ibland bor hon i kloster för att få lugn och ro och bara få vara, slippa klä upp sig för andra och slippa spela spelet. Klostret är för Maria vad mitt vardagsrum är för mig. Det har jag all respekt för. Det jag inte har respekt för är Maria Hasselgrens hetronormativa husmors retorik:

”Att en kvinna aktivt och av fri skulle kunna söka frizoner där hon slipper ifrån det sociala tryck som råder på att vara sexuellt tillgänglig och aktiv i princip från 15-års ålder (med en viss tillvänjningsperiod dess för innan) till hon går i graven är något helt ofattbart. (…) Vi kvinnor kämpar för att slippa vara enbart sexobjekt, att få vara de vi är och bli tagna på allvar utan att behöva spela på att vi är kvinnor. Hur skönt tycker vi inte att det är med tjejmiddagar? Mansfria zoner. Men de som radikalt väljer att inte delta i det socialt accepterade spelet mellan könen avvisas som hjärntvättade.”

Men ärligt talat, är man inte lite hjärntvättad om man som kvinna inte kan umgås med män som om de vore folk och inte någon man nödvändigtvis måste ligga med? Avstår Maria Hasselgren verkligen från att spela det sociala spelet när det enda sättet för henne att inte vara sexuellt tillgänglig är att gå i kloster alternativt på tjejmiddag? Personligen tycker jag inte det är ett dugg ”skönt” med tjejmiddagar. Många av mina tjejkompisar kan ibland ge sken av att det enda de är intresserade av att prata om är män. Män de har, män de haft, män de önskade att de hade, etc. (Jag vill poängtera att så inte är fallet. De är fullt kapabla att prata om andra saker, de väljer bara att oftast inte göra det.) För mig är inte det vad jag skulle vilja kalla en avsexualiserad frizon som får mig att glömma att jag är ”kvinna” och ”bara vara”. Snarare tvärtom. I mitt umgänge med kvinnor får det sociala (sex)spelet stort fokus. Inte alltid, men ofta. Då föredrar jag det könsöverskridande platoniska umgänget med män. Där jag får prata om böcker, upprörande krönikor på DN, tv-spel, film, IT och svensk indiepop. Det om något är för mig att flytta fokus från sexualitet. Och att ta sig själv på allvar.

Hur avprogrammerar man sig själv från skeva kroppsideal?

Att Kina har en omfattande och komplex internetcensur torde alla vara väl medvetna om efter att de haft omvärldens ögon på sig inför OS -08. Men visste ni att regeringen i allas vårt semesterparadis Thailand nyligen beslutat sig för att satsa inte mindre än 12 miljoner euro på en filtrerande brandvägg? Det nya internetfiltret ska förhindra visningen av sidor som är kritiska till monarkin och kungen. I Thailand är nämligen lese-majeste, som det kallas när man kritiserar kungen, ett allvarligt brott som kan ge mellan 3-15 år i thailändskt fängelse. Vilket är närmast jämförbart med en livstid eller två i ett svenskt fängelse.

Kubanerna har numer rätt att ha egna datorer. Tillgången till internet är dock av förklarliga skäl fortfarande starkt reglerad. Att skriva ett blogginlägg och kolla av mailen kostar dessutom ungefär 40 kr. En lyx få förunnat med tanke på att den genomsnittliga månadslön på Kuba är 120 kr. Jag orkar inte ens ta upp Nordkorea. Men det är tydligt att vi har en lång väg att gå innan informationen ens är född fri.

Tur att man har andra saker än sin Facebook-wall att ha ångest över när man bor i en diktaturstat. Som att grävas ner till halsen och bli stenad till döds.

Läs mer om donation och transplantation av organ på Donationsrådets hemsida.

”Lilla Nollan bor på ett stort moln med alla de andra nollorna, men så en dag studsar Nollan utanför molnet och faller rakt ner i ett stort vatten bredvid en ö. Hon kliver upp på stranden och tittar sig omkring och får syn på en rad små trevliga hus som ligger framför ett högt och dystert berg. Lilla Nollan går in i det första huset. Där bor en smal pinne. Det är Ettan. Lilla Nollan fortsätter till alla de andra husen också och i dem bor givetvis Tvåan, Trean, Fyran, Feman, Sexan, Sjuan, Åttan och Nian. Nollan blir retad av de andra siffrorna för att hon inte är någon, för att hon inte finns, noll är ju ingenting.” (Från www.barnboken.nu) Jag kan avslöja att det slutar lyckligt.

Som barn reflekterar man sällan över sensmoralen som återfinns i i princip all barnlitteratur. Det betyder inte att den inte påverkar och formar den vi blir som vuxna. Barnböcker är i högsta grad politiska, och var det långt innan kram-märkningen. Det är inte bara Lasses fantastiska illustrationer jag minns så här 20 år senare utan även känslan man fick av historierna. Det känns sorgligt att paret Sandberg aldrig mer kommer att skapa en bok med den där unika kombinationen av vemod och hoppfullhet som gjorde deras litteratur  så minnesvärd. Snart är det jul, om du har små barn eller syskonbarn tycker jag att du ska ge dem en bok av Inger och Lasse Sandberg i julklapp. (De har skrivit 120 stycken så det finns ett stort urval att välja bland.)

Publicerad iKultur Tagged: barnböcker, Inger Sandberg, kram-märkning, Lasse Sandberg ]]> http://narjagblirstor.wordpress.com/2008/11/13/tummens-skapare-har-gatt-ur-tiden/feed/ 2 Lisa Tummen