Dagen med stor D (som i demokrati) är här. Jag börjar inse att jag är sjukt nervös inför valresultatet, nervös så till den grad att jag har fjärilar i magen. Loggade in på Facebook förut och blev sur och irriterad på alla som i sin statusuppdatering inte nämnt att de har eller ska rösta. Var på god väg att förklara för en vän att hon minsann inte förtjänade att äta någon jävla jordgubbstårta om hon inte förtidsröstat, men lyckades tygla mig själv. Jag har sedan tidigare utlovat valvaka hemma hos mig, den har jag god lust att ställa in. Med tanke på hur mina nerver är nu finns det bara ett tänktbart scenario när valvakorna väl har börjat: Jag sitter och vaggar fram och tillbaka i soffan och tuggar på mitt eget hår. Det vill jag helst göra utan sällskap. En liten seger är i alla fall vunnen: Min mamma har gjort ett val och kommer inte att rösta blankt.
Valdagen
Mors dag och konsten att övertala mamma att göra ett val
Jag ringde till mamma idag för att säga grattis på mors dag. Efter sedvanlig genomgång av de olika familjemedlemmarnas förehavanden, hur veckan varit och det allmänna hälsotillståndet frågade jag lite försynt om hon röstat än. Mest för att få igång debatten. Sist det var val till Europaparlamentet röstade nämligen min mamma på Junilistan och jag ville försäkra mig om att så inte skulle ske igen. Mamma förklarade att hon inte var helt nöjd med Junilistans insats (or lack therof). Hon ska istället rösta blankt. För att ”markera”. Vad är det med äldre människor och blankrösten? Jag har aldrig hört någon under 30 år tala om att de ska rösta blankt för att protestera, markera eller något annat befängt. Antingen röstar man eller också röstar man inte, det vill säga man väljer, eller också väljer man inte. Vad är meningen med att lägga en ogiltig röst? Det är inget ställningstagande lika lite som det är ett ställningstagande att ligga hemma på sofflocket, det är bara att göra det enkelt för sig genom att låta bli att göra ett val. Jag försökte med min allra myndigaste stämma förklara för mamma hur viktigt det är att hon och resten av Sveriges befolkning faktiskt väljer på söndag. Även om det inte finns någon person eller parti man till fullo kan ställa sig bakom så finns det alltid ett alternativ som inte är fullt så illa som de övriga. Kalla det grader i helvetet om du så vill. Jag drog även ”det är bara SD och högern som gynnas av att du inte tar ställning”-kortet vilket må vara ett billigt men ack så effektivt argument när det gäller min mamma. En röst för något kan trots allt vara mer av röst emot något annat man anser förkastligt. Sen sa jag ”snälla” några gånger. Typ: ”Snääälla mamma kan du inte tänka över det här en gång till?” Naturligtvis kan min mamma inte motstå sin enda dotters vädjande röst och gick därför med på att studera alternativen och försöka göra ett faktiskt val på söndag. Se till att göra ett val du också, som medborgare och medmänniska är det trots allt ens förbannade plikt att ta ställning.
Kan vi inte bara ligga med varandra?
Det är mycket åsikter om sexköpslagen just nu. Om jag förstår de upprörda liberala rösterna rätt är sexköpslagen förkastlig för att den inskränker den fria viljan. Vill någon sälja sex ska de få göra det och vill någon köpa sex ska de få göra det. Den fria viljan är viktigare än allt! Jag undrar i mitt stilla sinne när viljan är fri. Är den fri för att jag säger att den är fri? Spelar det någon roll om man far illa av sin fria vilja? Eller det kanske inte går? Det kanske är en motsägelse i sig att folk inte i alla lägen skulle vara fullt medvetna om vad som är det optimala handlandet för att uppnå bästa möjliga välbefinnande?
Låt oss lämna utvärderingen av sexköpslagen som sådan därhän, även om frågan huruvida en lag ger önskvärt resultat eller inte är nog så angelägen, och fokusera på huvudfrågan: Varför är det så viktigt att folk ska få köpa sex? Eller snarare, varför är det så viktigt att folk ska få sälja sex? (Som lagen ser ut idag är det visserligen inte olagligt att sälja sex men det ena förutsätter onekligen det andra.) Det verkar som att målet är ett samhälle där det inte finns några lagar mot sexköp, men där alla former av sexköp sker på frivillig basis. Jag får inte riktigt det att gå ihop, men låt oss ponera att det blev så. Låt oss säga att det första steget mot att bekämpa trafficking och andra former av tvingande prostitution (här räknar jag in människor som säljer sina kroppar för att finansiera missbruk, minderåriga som säljer sex etc.) är att slopa alla former av förbud mot sexköp. På något magiskt sätt uppstår då ett samhälle där allt säljande och köp av sex bygger på samtycke och frivillighet. Jag förstår fortfarande inte poängen. Varför kan vi inte bara ligga med varandra? Finns det någon övervägande samhällsnytta med att det sker en ekonomisk transaktion? Vad är syftet? Allas möjlighet att göra profit? Ökade skatteintäkter? Upprätthållandet av principen att allt ska kunna säljas och därmed köpas?
Jag har inte hittat någon statistisk uppskattning av hur många människor det är som skulle vilja sälja sex, något som skulle vara intressant att veta. Rör den här debatten en handfull människor vars fria vilja inskränks, och är det i så fall för denna handfull människor vi ska tillåta prostitution eller förhåller det sig så att det finns massa människor där ute som längtar efter att få sälja sina kroppar men hindras av vår moraliserande lagstiftning? En av läsarna på Liberati försökte sig på en feministisk vinklig av frågan och undrade varför den självklara rätten att säga nej inte motsvaras av en lika självklar rätt att säga ja. Självklart har du rätt att säga ja! Du får säga ja hur mycket du vill MEN VARFÖR SKA DU TA BETALT FÖR DET?!?!
Ett urval av andra åsikter om sexköpslagen:
Pinsamt att ett liberalt kvinnoförbund försvarar sexköpslagen
Svenska sexköpslagen räddade mitt liv
Nej, att köpa sex är inte som att handla på ICA
Mymlan passar på att twinglyhora lite
(Det är strängeligen förbjudet att lägga en kommentar i stil med ”Amen, om man är för ful/fet/missbildad/handikappad för att få ligga. Vad ska man göra då? Sex är faktiskt en mänsklig rättighet!!!” Nej, det är det inte. Grunka och håll käften som resten av oss.)
Postat i jämställdhet
Tänk om Hillary svurit eden
Ja, jag såg också när Barack Obama blev president i tisdags. Hela världen tittade ”Det är fantastiskt att få vara med när historia skrivs!”. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det hade varit om Hillary Clinton hade svurit eden. Hade det ansetts vara lika historiskt? Hade Inauguration Day varit ”det största någonsin” i både gammal och ny media? Hade de zoomat in tårögda kvinnor i publiken och pratat om att för 80 år sedan fick kvinnor inte ens rösta – nu har vi en kvinnlig president, snabbt klipp till tårögda amerikaner framför Capitolium som tackar suffragettrörelsen. Hade det i alla politiska läger talats öppet om att årtusenden av kollektivt förtryck äntligen kommit till ända? Hade den feministiska rörelsen ansetts ha banat vägen för Hillary Clintons framgång liksom medborgarrättsrörelsen anses ha banat vägen för Barack Obamas? Kanske hade politiska kommentatorer sansat sig och talat om att det fortfarande finns mycket kvar att göra, endast 59% av kvinnorna i USA förvärvsarbetar, den vanligaste orsaken till att en amerikansk kvinna uppsöker läkarvård är för att hon blivit utsatt för våld av en närstående man, löneskillnaderna består, förtrycket lever kvar än idag! Är det fakta som hade tagits upp mitt i allt firande av den historiska dag då USA får en kvinnlig president? Och skulle Beyoncé ha sjungit At last? Vem vet. Jag hoppas att få svar på dessa frågor under min livstid.
Jag tycker inte det är ett dugg skönt med tjejmiddagar
När jag för en månad sedan besökte Newsmill för första gången svor jag att aldrig återvända. Dessvärre har Newsmill lyckats hacka sig in på DN.se som nu mer är fullkomligt besudlad av förvirrade krönikor som saknar vett och sans. Idag fick det svenska folket lära sig att ”Nunnor och kvinnor med slöja blir utfrysta”. Från vadå undrar jag och läser vidare. Föga förvånande nämns det ingenting om vad det är de arma nunnorna och kvinnorna med slöja blir utfrysta ifrån. Kanske blir de inte inkluderade i den odefinierbara grupp Maria Hasselgren kallar ”den politiska och kulturella eliten” men med tanke på att denna grupp tydligen inte bara är intolerant utan även någon form av sexkult som tvingar folk att visa hud och ligga runt ställer jag mig frågan om detta är en gemenskap nunnorna verkligen vill vara en del av?
Maria Hasselgren är pressansvarig vid katolska kyrkan i Stockholm. Ibland bor hon i kloster för att få lugn och ro och bara få vara, slippa klä upp sig för andra och slippa spela spelet. Klostret är för Maria vad mitt vardagsrum är för mig. Det har jag all respekt för. Det jag inte har respekt för är Maria Hasselgrens hetronormativa husmors retorik:
”Att en kvinna aktivt och av fri skulle kunna söka frizoner där hon slipper ifrån det sociala tryck som råder på att vara sexuellt tillgänglig och aktiv i princip från 15-års ålder (med en viss tillvänjningsperiod dess för innan) till hon går i graven är något helt ofattbart. (…) Vi kvinnor kämpar för att slippa vara enbart sexobjekt, att få vara de vi är och bli tagna på allvar utan att behöva spela på att vi är kvinnor. Hur skönt tycker vi inte att det är med tjejmiddagar? Mansfria zoner. Men de som radikalt väljer att inte delta i det socialt accepterade spelet mellan könen avvisas som hjärntvättade.”
Men ärligt talat, är man inte lite hjärntvättad om man som kvinna inte kan umgås med män som om de vore folk och inte någon man nödvändigtvis måste ligga med? Avstår Maria Hasselgren verkligen från att spela det sociala spelet när det enda sättet för henne att inte vara sexuellt tillgänglig är att gå i kloster alternativt på tjejmiddag? Personligen tycker jag inte det är ett dugg ”skönt” med tjejmiddagar. Många av mina tjejkompisar kan ibland ge sken av att det enda de är intresserade av att prata om är män. Män de har, män de haft, män de önskade att de hade, etc. (Jag vill poängtera att så inte är fallet. De är fullt kapabla att prata om andra saker, de väljer bara att oftast inte göra det.) För mig är inte det vad jag skulle vilja kalla en avsexualiserad frizon som får mig att glömma att jag är ”kvinna” och ”bara vara”. Snarare tvärtom. I mitt umgänge med kvinnor får det sociala (sex)spelet stort fokus. Inte alltid, men ofta. Då föredrar jag det könsöverskridande platoniska umgänget med män. Där jag får prata om böcker, upprörande krönikor på DN, tv-spel, film, IT och svensk indiepop. Det om något är för mig att flytta fokus från sexualitet. Och att ta sig själv på allvar.
Postat i jämställdhet
